Ingen Sanning Är Allas
Som svetten lackar I ett ansikte av snö
Det finns en tid att leva och en tid att dö
[?]
Du har väntat allt för länge
Men Våren kom till slut
Du har älskat allt för starkt
Men sorgen hittar ut
Alla skulder är betalda, arvet är bestämt
Men nervositeten I dig virvlar runt alltjämt
Virvlar runt
När solen stiger
Fredag morgon blir din frist
Du dedicerar dikten
Livet som du mist
Tiden läker inga sår
Man förtjänar hur man mår
Tiden läker inga sår
Ett antal år av ditt liv är stulna
I ljuset blir det uppenbart
Att ganska snart har det vita gulnat
Ingen sanning är allas
När blodet tunnats ut
Död sympati tillät hatet ta vid
En röst bor I ditt bröst
Som värnar om din ro
Men älven är för bred
För lugnet att slå bro
[?]
Du byter en last mot en annan då och då
En svärm av gamar väntar på allt som finns att få
Du gav så mycket av dig själv, men du finns kvar
Vad spelar det för roll att ge till den som har?
Den som har
Du är ändå ensam
Och dagen gryr igen
Du skjuter upp din död
Men inuti dig flyter svart
Som kväver glöd
Nenhuma verdade é todo mundo
Como o suor, você pinta um rosto de neve
Há um tempo para viver e um tempo para morrer
[?]
Você está esperando por muito tempo
Mas a primavera chegou ao fim
Você amou demais
Mas a tristeza descobre
Todas as dívidas são pagas, a herança é determinada
Mas o nervosismo em você ainda gira em torno de
Redemoinhos
Como o sol nasce
Sexta de manhã será o seu prazo
Você dedica o poema
A vida que você perdeu
O tempo não cura feridas
Você merece como se sente
O tempo não cura feridas
Vários anos de sua vida são roubados
À luz, torna-se óbvio
Que logo o branco ficou amarelo
Nenhuma verdade é de todos
Quando o sangue afina
A simpatia dos mortos permitiu que o ódio se espalhasse
Uma voz vive em seu peito
O que protege sua tranquilidade
Mas o rio é muito largo
Calma demais para quebrar
[?]
Você muda uma carga de vez em quando
Um enxame de abutres está esperando por tudo o que está disponível
Você se dedicou muito, mas permanece
O que importa dar a quem tem?
Quem tem
Você ainda está sozinho
E o dia amanhece novamente
Você adia sua morte
Mas por dentro você flutua preto
Como brilho sufocante